Artikel 1, sarhalosamtalsterapi.com. Skriven 2026-09-22.
Har du någonsin känt att en del av dig vill en sak, och en annan del av dig vill raka motsatsen?
Kanske är det delen som vill säga ifrån på jobbet, och delen som fryser till is när du inte hittar exakt rätt ord. Eller delen som längtar efter närhet, och delen som drar sig undan så fort någon kommer för nära. De flesta av oss känner igen den här typen av inre dragkamp, även om vi sällan sätter ord på den.
Inom delpersonlighetsarbete, eller parts work som det ofta kallas på engelska, är det just de här rösterna vi lär oss urskilja. Inte för att bli av med dem, utan för att förstå vad de egentligen försöker göra för oss.
Vad är delpersonlighetsarbete?
Delpersonlighetsarbete bygger på idén att vi alla bär på flera olika ”delar” inom oss. Varje del har uppstått av en anledning, ofta långt tillbaka i livet, för att hjälpa oss hantera något svårt: en besvikelse, en rädsla, en situation vi inte hade verktyg för att möta då.
En del kanske lärde sig att prestera för att bli sedd. En annan lärde sig att dra sig undan för att slippa bli sårad igen. En tredje blev vaksam och kontrollerande för att skydda dig från kaos. Ingen av delarna är fel eller trasig. De gjorde sitt jobb, och gör det ofta fortfarande, även när situationen som skapade dem inte längre är aktuell.
Metoden går under flera namn beroende på var den vuxit fram: Internal Family Systems (IFS), delpersonlighetsarbete inom psykosyntes eller parts work. Grundtanken är densamma i alla: psyket är inget enhetligt, det är ett inre system av delar som samspelar, ibland i balans och ibland i konflikt med varandra.
Varför delarna uppstår
Teorin bakom varför delpersonligheter bildas handlar om anknytning. Som litet barn är du helt beroende av kontakt och kärlek från din omgivning för att överleva. I första hand är du beroende av att bli accepterad av dina anknytningspersoner, men delvis också av att passa in i den kultur eller samhällsnorm som du växer upp i.
När det uppstår empatiska brott, stunder då du inte blir sedd, förstådd eller mött som du är, lär du dig att du behöver anpassa dig på något sätt för att få kontakt och kärlek, för att bli accepterad och inkluderad. De anpassningarna blir dina delpersonligheter: copingstrategier som en gång i tiden var nödvändiga för att du skulle klara dig.
De flesta av strategierna går att känna igen i kroppens fyra grundreaktioner: kamp (fight), flykt (flight), frys (freeze) och anpassning (fawn). Vissa delar lär sig att kämpa emot, andra att fly undan, att bli osynlig och frysa, eller att blidka och underordna sig för att hålla kvar kontakten. De här mönstren skapas oftast i barndomen och tonåren, men nya delar kan bildas även senare i livet, varje gång du möter något du inte har verktyg för.
Självet som dirigent av dina inre delar
Bakom alla delarna finns något mer stabilt: ett Själv, ett slags högre jag som kan se och möta de inre delarna utan att dras med i dem, som en inre trygg kärleksfull vuxen röst.
En metafor jag ofta använder i mitt arbete är att se på sitt inre system som en orkester. Varje del är en musiker med sitt eget instrument. Om du inte känner din orkester, om du inte vet vilka musiker som finns där eller vad som får dem att spela, kan en musiker helt plötsligt börja tuta i sin trumpet och skapa kaos när den blir triggad, vilket påverkar hela orkestern (och ditt inre system).
Självet är dirigenten. Genom att arbeta med och förstå sina delpersonligheter kan du lära känna dina inre musiker så att du kan låta rätt del träda fram med sin styrka vid rätt tillfälle, och hjälpa en triggad del att dämpa sig när den tar för stor plats. Med hjälp av parts work, i teapirummet eller under en workshop, kan du stärka din inre trygga röst och gå från att styras av vem som helst i orkestern, till att själv kunna dirigera.
Att använda kroppen som en genväg in
Det mesta som skrivs om delpersonlighetsarbete stannar vid samtalet: att identifiera en del, sätta ord på den, förstå dess historia. Det är viktigt arbete, men jag har genom åren märkt att något avgörande ofta saknas när det stannar där.
Delarna bor inte bara i tankarna. De bor i kroppen.
Den del som fryser i konfrontation känns i bröstet, i andningen, i ett stelnat käkparti. Den del som vill fly känns i benen och i den flyktiga blicken. Den del som håller allt under kontroll känns ofta som en spänning man knappt lägger märke till förrän den släpper.
I mitt arbete använder jag gestaltning och rörelse tillsammans med samtalet. När en klient får förkroppsliga en del, ge den en hållning, en rörelse, ett uttryck, händer något som ett samtal sällan når fram till på samma sätt. Delen blir tydligare, mer verklig, lättare att möta med medkänsla istället för att bara analyseras fram.
Hur det kan se ut i praktiken
En session kan börja i ett samtal om något som återkommande skaver: kanske ett mönster i en relation eller en reaktion som känns oproportionerlig. Därifrån guidar jag klienten inåt, ofta genom en enkel visualisering, för att hitta den del som ligger bakom och försiktigt kartlägga den.
Sedan tar vi det vidare i kroppen. Hur skulle den här delen stå om den fick en kropp? Hur rör den sig? Vad säger blicken? Vad skulle den säga om den fick prata rakt ut och med vilket tonfall? Genom att låta delen få ta plats i rummet får du en kroppslig upplevelse av den vilket gör den mer levande och verklig. Det gör det lättare att förstå dess motiv och möta den med mer självmedskänsla.
Det här är också grunden i workshopen Parts work som jag håller på Nära i Malmö, där varje deltagare får utforskar en specifik skavig del i sig själv tillsammans i grupp, genom lekfulla och förkroppsligade övningar.
En liten övning att testa själv
Du behöver inte gå en workshop eller boka en session för att börja närma dig det här. Nästa gång du känner en stark reaktion, ett motstånd, en rädsla som känns större än situationen kräver, testa det här:
- Stanna upp och lägg märke till var i kroppen du känner det.
- Fråga dig själv: om den här känslan var en del av mig, hur gammal skulle den vara?
- Vad tror du att den här delen är rädd ska hända om den inte gör sitt jobb?
- Avsluta med att tacka delen för att den har försökt skydda dig, även om det kanske inte behövs på samma sätt längre.
Det är en enkel ingång, men den kan öppna för en helt annan relation till det som känns svårt: från inre kamp till nyfikenhet.
Vill du utforska det här mer?
Om det här väckte något i dig finns det två vägar in. Du kan gå en av mina kvällsworkshops i Parts work på Nära i Malmö, där vi utforskar tillsammans i en liten trygg grupp. Eller så kan vi jobba med just din process i samtalsterapi, digitalt eller på plats.
Hör gärna av dig om du vill veta mer.
Lämna ett svar